Tänkaren.

Åh älskade lilla Pixie. hon är en djup funderare. Fast hon inte hunnit fylla 4 år än så går de djupaste tankarna varma. 
 
Idag på morgonen lät det såhär: Mamma när jag blir stor som du; då får jag stora bröst och en bebis. Men nu ligger min bebis i benen för sen när den inte vill det mera; då ligger den i låret och sen när jag är stor och får en tjock mage då vill den inte vara i benen mera.Vi har ju inte tagit det dära med blommor och bin än så att säga;) Vi har sagt att man knackar på magen och ber bebisen växa...
 
Tankarna går vidare: Men mamma då kan inte bebsien dricka din mjölk? Jag svarar nej när du får barn så får barnet dricka din mjölk. Hon funderar lite till. men då är inte du min mamma? Jo älskade barn jag kommer alltid vara din mamma. Men när du och din syster får barn då blir jag deras mormor. Hon tänker och svarar att hon inte längre vill ha barn, för du är min. Älskade unge. Dock hoppas jag att det ändras tills tiden är mogen så vi får barnbarn;) 
 
Hon tänker mycket det lilla livet. Så mycket kärlek som det finns i den kroppen skulle kunna räcka till ett fotbollslag. Lika mycket stark vilja finns det. Så stackaren har att göra med att balansera frustration och kärlek. men det tillhör åldern. Är väl det som kallas trots. Men jag tror trots handlar mera om att lära känna sig själv och kontrollera alla känslor. Det är inte lätt när man är liten. För det är inte lätt när man är stor heller. Men vi har ju ändå lärt oss sätta ord på känslorna. 
 
Zoey hon går mer och mer. Vår lilla mini håller på att bli stor. Tänk snart är hon 1 år. Tiden går för snabbt. Ångesten över att börja jobba nästa år..den stiger. Jag längtar ut lite eftersom det ska bli kul o tjäna pengar och jag hoppas jag hittar ett kul jobb. Men känslan över att inte få spendera all min vakna tid med mina älsklingar.. det känns i hjärtat! Men får tänka på att njuta lite extra de sista månaderna tills det blir mars och dags..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0