Snart semester!
Jag tror att semester hjänan har satt sig in något. Det var nog därför jag var lite extra trött igår. Men man är ju bara människa och ibland låter man omgivningen påverka ens mående. Det har varit och är mycket med de äldre i min närhet, ålderdomen gör sig påmind och det tar på en. Fast man inte tror det. Men det verkar vända nu som tur är och vi får behålla denna person ett tag till föhoppningsvis. Jag är ju sån samvetsmänniska och jag brukar inte bli trött och irriterad så ofta, spellt inte på barnen. Jag har stort tålamod och gillar att vara glad. Så fort jag inte är med mina guldklimpar så saknar jag ihjäl mig. De har verklogen en magisk kraft de där tjejerna. Jag älskar dem så det gör ont ibland, för kärleken är så stor att hela jag bara fylls som om jag håller på att sprängas. Men det var ingen som sa att man blir så rädd som förälder. Jag är rädd hela tiden, varje dag, så fort jag inte ser dem. Om det ska hända nått. Tänk sen hur ska det bli när de börjar testa vingarna och går ut själva, hur rädd kommer jag inte vara då. Man vill ju inte att nått ska hända dem. Men det är nog nått man får jobba med. Oro kommer nog alltid finnas där, hela livet. Men man måste ju låta dem växa och lära sig släppa på taget. Nu i efterhand kan jag förstå mina föräldrar i många situationer, som jag då tyckte de var helt dumma. De ville ju bara mitt bästa, vilket jag inte förstod då. Att vara förälder är verkligen det tuffaste, mest fantastiska jag upplevt. Man vänder ut och in på sig själv, tusen gånger om för att finnas där, räcka till och överösa med kärlek. Jag tror på en öppen uppfostran, inte allt för hård utan med tydliga riktlinjer, men ändå avslappnad. Jag har en tydlig roll som mamma, men ändå som en bästa vän. Som Astrid sa, ge barnen kärlek, ännu mer kärlek och mer kärlek. Så kommer folkvettet av sig självt.
Jag behöver inte säga att jag längtar efter semestern va?! v 26-29 har jag semester, kommer bli så skönt att få spendera hela dagarna med mina älskade barn.<3
Kommentarer
Trackback
