Klagomål..

Känner att jag behöver skriva av mig. Men jag varnar. Sluta läs om du inte vill läsa ett gnälligt inlägg. Från dag ett i stort sätt på graviditeten, ja då har jag mått dåligt. Först var det illamående i 10 veckor. Dessutom tröttheten som kommer i början. Då var det som tuffast i skolan och jag undrade lite smått: vad har vi gett oss in på? Eftersom vi planerade barnet och lyckades direkt så visste jag ju om att det skulle vara tufft i skolan. När de värsta veckorna av illamåendet var över, ja då kom foglossningen. Som bokstavligt varit ett HELVETE. Vet inte hur många gånger jag gråtit över det, just för att energin tagit slut. Vissa dagar och veckor var bättre än andra. Men helt bra har det ALDRIG varit..men de värsta dagarna kunde jag inte ens stödja på vänster sida. Foglossningen har hållt i sig, men tagit en annan vändning. Nu knakar det i ljumskar, och bäckenbenet. Styrkan har försvunnit och är inte stark nog att lyfta ena benet självt knappt. De senaste dagarna har det gått rätt bra att gå. Knivsmärtan har avtagit. Men den har bytts ut mot en OND rygg! Har konstant värk i ryggen..trötthetsrygg. Kan inte sitta nån längre tid för får brännande känsla i musklerna. Kan inte stå för länge och heller inte ligga ner. Hur jag än gör avtar det inte. Det värker ut i övre delen av magen. Dessutom ligger vår bebis fortfarande högt upp. Så känner mig som en flåsande flodhäst. Och jag ber om ursäkt. Mitt humör och tålamod är inte sitt vanliga jag. Det lilla jag har kvar sparar jag åt Pixie. Det har varit en lååång graviditet, och än är det inte över. Men bebis är så älskad och efterlängtad. Så jag VET när det är över och vi har bebis utanför magen. När mitt bäckenben börjar gå tillbaka till sitt vanliga jag, när jag kan gå normalt igen. Ja då kommer jag nog glömt det. För då har vi vår älskling ute och ja. Då har det varit värt det. Men tills dess: Jag orkar inte mer! Är så sjukt trött på att ha ont HELA tiden! Tror ingen förstår hur mycket energi det tar. Ingen behöver förstå det. Jag varnade dig. Det blev gnälligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0