Jobbigt.
När jag var yngre hade jag ätstörning. Jag åt inget knappt och var besatt av motion. Det var jobbigt och krävande även för min omgivning. När jag väl skulle äta för att vara snäll. Då gömde jag maten istället..som minst vägde jag 48 kg vad jag minns. Men då fick jag börja åka till sjukhuset för kontroll. Vet inte riktigt hur jag blev "frisk". Mamma mutade mig med en ny mobil. Men tillslut gick jag upp i vikt igen. Brukar väga runt 61-62 till mina 168,5cm. Det värsta är att tankarna finns kvar. Likaså ångesten. Även om jag utanpå ser frisk ut. Så jagar ångesten mig. Även om jag äter normalt nu. Har inga problem med mat. Ja då får jag ångest just för det. Tänker hela tiden på mat. På om det var "onödigt" eller om jag ska "unna" min något. På helgen "unnar" jag mig. Och jämt på måndagen ångrar jag det. Väger mig flera gånger i veckan. Och hatar min kropp. Just nu känner jag mig bara fet och ful. Fast än folk säger att Zoey bara är ca 2mån. Spelar ingen roll..vill bli smal nu! Har 8kg kvar. Gick upp 22kg. Så antar att det inte är så "farligt" egentligen. Jag bantar absolut inte. Mera tvärt om. Är väl det som stör mina tankar antar jag. För vill aldrig mera bli sjuk igen! Vill njuta av att vara frisk och se fin ut istället. Nog om det.
