.
Under livets gång träffar man så mycket människor. Många släpper man in på livet. Ibland är det en tillfällig vänskap som med tiden sakta dör ut. Man har helt enkelt blivit för olika eller får inte ut något av vänskapen länge. Vissa fall kan det vara missförstånd. Man tycker ju att blod ska vara tjockare än vatten. Men så är inte alltid fallet. Har ett av sex syskon som av nån anledning undviker och inte tycker om mig. Undrar om hen skulle bli ledsen om jag skulle dö. tveksamt, kanske ångra sig något tro?. Det började när jag träffa Emil. Hen trodde att det endast skulle hålla i ett år, och här är vi snart sex år senare. Med två fina flickor och det verkar visst svida i ögonen. Tråkigt när man inte glädjs åt andras lycka. Men försöker att inte bry mig. Dock blir jag en sån dålig moster som aldrig träffar barnen..Exakt så som jag själv har och aldrig skullebli..Är nog det som är värst! De vänner man umgås med nu, de känns som hela livet vänner. Speciellt två som verkligen betyder allt. Anledningen att jag ens skriver detta är att jag tänker på hur livet förändras med tiden. Det har hänt väldigt stora förändringar runt omkring oss nyligen. Något som är jobbigare än folk kan tänka sig. Men det är med en del av livet. Man har så mycket själv att man inte alltid tar in andras bekymmer. Dock är det min svaghet, att jag just tar in andras för mycket..
Kommentarer
Trackback
