FRIDA - Livet som ung mamma.

Det var så länge sen jag och Pixie blev osams. Tjejerna och jag är väldigt tajta. Samtidigt som jag gör allt för dem, och gör mitt bästa till att både stötta, vara en förebild och låta dem växa i sig själva. Så är de mina bästa vänner. De får mig att skratta o känna sann lycka och kärlek. Medan de andra studer får mig gråhårig och kan göra mig riktigt tokig. Pixie behövde nog bara få en urladdning så att säga. När inte det handlar mer om att hon ska sitta på höger sida om mig, men vänster är ledig mm. Men det är väl charmen i mammarollen. För två min efter bråket, så gör nån något extra sött. Så som zoey vakna efter en stund och bara kolla på mig och kom upp från sin säng, sa näee och somna om vid mig i soffan. Hon såg så söt ut och var nog inte ens vaken. Då glömde jag genast att hon varit ett plåster som ska bäras exakt hela dagen idag. 

 

Nu sover pixie jämte mig, med benen över magen och rumpan på mig. Som hon gör alla andra dar med. Hon har aldrig vilja sova i egen säng. Medan zoey gärna gör det. Hon kommer in några gånger i veckan bara. Två små olika tjejer, men så lika ändå. Om mindre än månad fyller Pixie 5 år. Alltså det är helt sjukt. Samtidigt som det känns som barnen och Emil funnits i mitt liv jämt. De har sån naturlig plats där. Tänk om jag vetat när jag nyss fyllt 17 år och börja träffa Emil, att jag flera år senare 23 år gammal skulle få en sån fin familj. Den dagen vi har ett hus med. Den dagen längtar jag efter, men vi letar och ger inte upp. Nån dag dyker det rätta upp. Som allt annat har gjort. 

 

Nu har jag skrivit av mig lite visst. Och jag borde sova. Dagis väntar strax efter halv 7 imorgon. Godnatt.