gulliga.
Det tuffaste att jobba till 22:15 är att man inte är hemma fören strax innan halv. Och att det tar ett tag att varva ner så man kan sova. När man har barn som vaknar om varandra på nätterna och tar morgon senast 05:45 så känns huvudet lite lagom tungt. Nu kör vi ännu en dag till 22:15 och hoppas jag inte somnar. Nej men när tjejerna kommer in till mig med ett fat knäckebröd med smör. För att ge frukost på sängen. Jag bad om att få sträcka på mig några minuter, under den tiden fixade de frukost. De är ju bara 5 och 2 men ändå så omtänksamma. Då känns allt lite värt det. Får varje morgon vakna till att de säger, älskar dig. Och i lördags kom jag hem till blommor. För pixie ville köpa det.
Kommentarer
Trackback
