FRIDA - Livet som ung mamma.

Idag är det en stor dag för oss. Förutom 9/2- 2010 då Pixie föddes och 13/11-2012 då Zoey föddes. Så lär 10/3-2015 vara ett datum att minnas. Det kommer inte kännas verkligt fören ikväll och heller inte fören i augusti då det är dags. Efter mycket letande, flera visningar och mycke funderingar över vad det är vi vill ha. Från att ha letat på landet och kommit på att det vore mysigt, men inte på vintern då väglag mm inte är det bästa. Att man måste åka mycket och att vi nog inte är beredda på det. Till att ha letat små till stora. både fristående och par. Till att hamna centralt från kvarter. Så har vi nu hittat det hus som vi känner passar oss. Ett stort hus som ligger centralt. Nära tíll det vi anser vara viktigast för oss, Alv, skolan, dagis och mitt jobb. Ikväll skriver vi på och i augusti är inflyttningsdatum. Det har varit ett beslut blandat med ångest, det rör sig om så myvket pengar 1,4 slänger man ju inte bara fram sådär. Mycke pengar man inte räknar med som lagfart, pantbrev, fastighetsskatt och fiber tillkommer ju förutom husets pris. när den ångesten lagt sig och vi kom fram till att vi vågade säga ja. då vi vann budgivningen, så blandades känslan med oro, kommer vi klara ut månads kostnaden, om nått går sönder mm. när vi satt oss ner och pratat och räknat. så började det kännas bättre. sen när vi sovit på saken och låtit känslan av glädje komma så känns det nu spännande, overkligt, lite smått galet och jätte roligt. Tänk att vi snart äger vårt egna hem!

 

Jag kan inte annat än känna mig lycklig. När jag som 18åring födde vårt första barn. Och fick höra så mycket att man var för ung mm, att skolan inte skulle hinnas klart, det skulle bli svårt med allt och just att många resonerar att man ska ha hus, jobb mm innan. det fick jag ofta höra pikar på. När jag sen klarade skolan och födde vårt andra barn när jag var 21, började många tycka det var jobb mm som var det svåra. Även om man väntar med att skaffa barn i livet är det ju ändå inte säkert att man hunnit fixa allt det där, som så många tycker man ska göra innan. Alla är olika och lever olika liv. Det fnns inget rätt eller fel, ändå finns det så många fördomar mot unga mammor. Antingen gör man karriär, utbildning och hem innan, eller som oss under tiden, och det finns ju de som inte tycker sånt är viktigt heller. Olika får man vara och ska vara. Bara det att de orden man fick höra när man var yngre och mitt uppe i allt. det känns på nått sätt bra att få bevisa att de haft så fel. Nu har jag snart jobbat ett år,tagit studenten, har två fina tjejer, är inne på vårt 7de år ihop med kärleken, ska ha min första semester och kommer få fira min 24årsdag i vårt egna hem. Så tycker det har gått bra för mig ändå.