Trött och sötsugen.

Trött och sötsuget går hand i hand för mig.. Det känns att man jobbat mycket. Ligger efter hemma med och eftersom vi går om varandra jämt så har man lite vi tid. Mina jobbkvällar och Emils fotboll och när tiden finns, min träning tar kvällarna.. Igår däckade jag i soffan strax innan 9. Efter att ha tryckt i mig massa glass...Idag gör jag likadant, förutom att däcka i soffan.
 
 I måndags hälsade vi på farmor och farfar. Sen en tur till morfar och hans sambo. Barnen var hos pappa under tiden. De var inte sugna på att hälsa på flera.
 
Blev en skön promenad och heldag med min fina vän ullis i tisdags. Och sen somnade jag ju i soffan på kvällen som sagt. 
 
Idag har jag jobbat hela dagen. Och jag saknar mina barn så mycket. Fy för att behöva lämna iväg dem! Som jag nämnt innan har ju inte Pixie viljat vara på dagis det senaste halvåret. Nu är det inte lika ofta hon panikgråter utan mer tryckande lämningar. Så i tis när hon ville gå på barngruppen. (allmän förskola) jag ville verkligen inte. Hade talat in att de skulle vara lediga. Då blev jag ju förvånad när hon plötsligt säger att hon vill. För visste att jag ska jobba ons tors o fre. Alltså lite tid ihop innan helgen. Dock min lediga helg! Som jag längtat. Hur eller hur fick jag svälja min känsla i tisdags..eftersom vi jobbat på att få henne att vilja gå. Kunde jag ju inte säga nej. Fick ju vara positiv och glad. Men gjorde inget annat än och sakna sönder...hoppas hon väljer att vara hemma på tis, jag har noll behov av 15h. Men jag lyssnar ju såklart in barnen. Påverkar inte utan det är eget val. Tycker det räcker den andra tiden men varannan vecka blir det ju bara 2 dar förutom mån timmen. Fast det behövs ju inte mer. Vi umgås ju med folk och tiden att bara vara är lika viktig tycker jag. Och att få umgås med sina barn. Det är ju det bästa som finns! Jag saknar stimmet som blir när de kommer ihop sig, det känns så naturligt. All kärlek. Allt prat, det är så tråkigt utan dem. Och ja jag måste sluta räkna timmar. Utan inse att det såhär. Man är ifrån dem man älskar mest. Jobb, skola och dagis är sånt som hör till. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0