..
Är så trött på mina hjärnspöken. På att alltid ha nåja och smått ångest över att jag ätit nått gott. Och att jag har svårt att låta bli. Vill bara slippa denna fixering vid vikten, kroppen och maten. Njuta och må bra. Ätstörningen jag hade som 14 åring sitter kvar i hjärnan. Tyst som en jobbig kompis. Säger åt mig att jag gjort fel om jag inte ätit tillräckligt bra. Säger åt mig att äta gott. Ja ni fattar så rörigt. Som ett tyst krig i mitt huvud varje dag. Vill ju bara njuta av livet och inte tänka såhär. Inte se mig i spegeln varje dag för att min mage inte är superplatt. Det finns lixom lite där. Vill se mig i spegel och sträcka på mig. Inte väga mig flera gånger om dagen. Eller mäta mig. Gör det såklart inte framför barnen. Är så trött på det! Är inte stor stor. Men inte pinnsmal heller. Vill bara äta och må bra. Träna när det finns tid och lust. Borde kasta ut vågen. Och in med självkänslan, jag är fin och duger som jag är. Min familj älskar mig och det räcker för mig.
Kommentarer
Trackback
